Dalarnas Schackförbund

Antal klubbar och medlemmar i Dalarnas SF
Samtliga klubbar som är omnämnda i källorna

Styrelse
Distriktsindelning
Södra Dalarnas Schackkrets
Södra distriktet  
Östra distriktet 
Norra distriktet
Tunaserien
Ekonomi 
Landskapsmatcher
Allsvenskan
Nytt seriesystem - Nya Allsvenskan
Distriktsmästerskapen
Svenska Cupen

Rankingsystem
Klubbdöden

TÄVLINGSRESULTAT
Indiduella DM och Lag-DM, 1945-1991
Allsvenska serien 1973 - 1996
Krylboturneringarna
Skolornas Lag-SM
Skol-SM individuellt
SM
Avesta Open
Öppna SM

GP-turneringarna
Schackfyran

 

Antal klubbar och medlemmar i Dalarnas SF
Förbundet bildades 1920. Vid starten fanns det 6 klubbar med totalt 140 medlemmar. 
Enligt Sveriges Schackförbunds årsbok 1922-23 var "Dalarnes schackförbund" ett av de tio medlemsförbunden i SSF. 
Följande tio  klubbar ingick: Borlänge, Falun, Grycksbo, Korsnäs, Krylbo, Ludvika, Mora, Orsa, Rättvik, Älvdalen. 
Sammanlagt hade klubbarna 161 medlemmar.

Enligt en artikel i Tidskrift för Schack 1931, mars-april, sid. 76-80, var "Dalarnes Schackförbund" ett av 11 underförbund till Sveriges Schackförbund. 
DSF bestod av 7 föreningar med 125 medlemmar, och korresponderande sekreterare var Tage E. Johansson, Avesta:

Förening                  Medlemmar    Spellokal                       Speldagar      Korresponderande

Avesta SS                  15               Håkanssons konditori     Ti, F             Tage E. Johansson
Borlänge  SK              24               Café Continental            S, To            G. Westin
Dalregementets SS      20               Samlingssalen                Ti, F             G. Clarin
Grycksbo SK             16               Samlingssalen                Ti, To           Gust. Svensson
Horndals SK              17                Nya Caféet                    S, Ti, To       G. Gäfvert
Orsa SK                     17               Berglunds konditori       Ti                  O.L. Moraeus
Sågmyra                     16               Idrottspaviljongen          To                 Karl Nordahl  

Mellan 1923 och 1931 var det således ändringar både i form av nytillskott och försvinnanden. 

År 1938 gick man in i Sveriges Schackförbund, tydligen för andra gången. DSF var medlem i varje fall även 1931.  
Avgiften till SSF var 1938 50 öre per medlem, till distriktet 1 kr. År 1943 hade SSF aviserat en höjning, och 
distriktsordföranden Lundell fick i uppdrag att försöka avstyra höjningen, då man annars befarade att medlemsantalet skulle sjunka. 

Efter en trög start växte antalet successivt och 1939 hade man 27 klubbar och 350 medlemmar. Under krigsåren 
halverades antalet, men började stiga igen 1946 och nådde en ny topp 1954 med 26 klubbar och 450 medlemmar.

Säsongen 1941-42 ingick följande 17 klubbar i Dalarnas Schackförbund:
Avesta, Borlänge, Dalregementet, Fagersta, Falun, Forssa, Grängesberg, Horndal, Kvarnsveden, Kärrgruvan, 
Ludvika, Långhyttan, Malung, Nyhammar, Rättvik, Smedjebacken, Sågmyra. 
(Källa: Sveriges Schackförbunds minnesskrift till dess 25. kongress, Stockholm 1942).

Till en början fanns möjligheten till direktmedlemskap för spelare som inte tillhörde någon klubb. Å andra sidan 
beklagar sig förbundet ibland över att klubbarna inte alltid registrerar sina medlemmar, endast de aktiva.

Begreppet juniorer fanns inte tidigare, men från och med 1954 redovisas även juniorer, och deras antal kom 
så småningom att överstiga antalet seniorer. Falun var en av de första att starta ungdomsverksamhet, och 
säsongen 1954-55 hade Falun 9 juniorer. Följande säsong registrerade Hedemora 12 juniorer. 

Säsongen 1984-85 fanns det 13 klubbar, med 150 registrerade seniorer och 264 juniorer. Överlägset störst var 
Horndal med 174 juniorer. Mannen bakom detta imponerande resultat var ungdomsledaren William "Putte" Litzell.

Antalet juniorer har varierat kraftigt, beroende på att man tidvis har kunnat registrera skolungdom som medlemmar. 
Exempelvis hade Avesta 1984 endast 13 juniorer; 1990 386; och 1994 inte mindre än 910, en siffra som just då 
gjorde Avesta SS till landets största klubb. Av de 910 anges 19 under rubriken ”Aktiva”. Denna  märkliga 
utveckling får ses mot bakgrund av den ovan återgivna diskussionen om junioravgifter.

Från 1962 kan man se en tydlig tendens till ”strukturrationalisering”. Klubbar har lagts ner eller fusionerats med 
andra. År 1987 fanns det 10 klubbar i distriktet, nämligen Horndal, Avesta, Hedemora, Falun, Borlänge, Ovansiljan, 
Fagersta, Ludvika, Smedjebacken, Malung.

Se vidare Klubbar i distriktet.

Styrelse
År 1934 bestod styrelsen av ordförande Göte Clarin, sekreterare Torsten Lundell, kassör A. Svensson, 
samtliga tillhörande Dalregementet. Övriga ledamöter: G. Andersson, Falun; A. Hällberg, Sågmyra; 
T.  Johansson, Avesta. Suppleanter: E. Friman, Borlänge; G. Gäfvert, Horndal, A. Johansson, Kvarnsveden; 
G. Jansson,  och A. Jönsson, Säter.

Roland Engvall skriver i sin jubileumsskrift 1970 att alla protokoll för tiden 1942-52 är borta. Sistnämnda 
år bestod styrelsen av Uno Samuelsson, Hedemora, ordförande, Tage Östman, Avesta, sekreterare, och 
Erik Sydlert, Hedemora, kassör. Tage Isacsson blev 1963 ny ordförande efter Uno Samuelsson. Börje 
Skogsberg blev sekreterare och kassör. Isacsson efterträddes 1966 av Ragnar Olsson, Krylbo, och efter 
honom kom 1970 Rolf Lindén, Falun.

Styrelse 1968-69: Ordförande Ragnar Olsson, sekreterare och kassör Börje Skogsberg, Falun, 
ungdomskonsulent Per-Erik Larsson, Bjursås, lottkassör Åke Edbäck, Borlänge. 
Övriga ledamöter: Folke Söderström, Borlänge, Fride Andersson Stora Tuna, Sven Vallén, Säter.

På 80-talet var Tore Liljegren, Fagersta, ordförande. Björn Arnoldhsson var avbytare 1984, men han blev 
därefter ungdomsledare. Stig Karlsson var kassör, Bo Wiker sekreterare och Siewert Relefors efterträdde 
Björn Arnoldhsson som  ungdomsledare.

Distriktsindelning
Under de första årtiondena efter starten 1920 spelades lag-DM med gruppspel och final. Syftet var att 
förbilliga resorna. Lagmatcherna gick dels över åtta bord, dels över femton (kretstävlingen), genom att 
A-lag och B-lag spelade samtidigt. Ursprungligen (1922) fanns det tre distrikt, nämligen första (Orsa, 
Mora och Grycksbo), andra  (Falun, Korsnäs och Borlänge), och tredje (Ludvika, Krylbo och Blötberget).

En indelning i fyra distrikt baserat på ”väderstreck” gjordes 1933-34. Indelningen kunde ändras från tid 
till annan med hänsyn till vilka klubbar som anmälde sig. I mitten av 50-talet gjordes den ändringen att 
division I skulle bestå av en enda grupp, mot tidigare två.

Södra Dalarnas Schackkrets
Styrelse 1934:  Ordförande Gottfrid Gäfvert, sekreterare Gunnar Hjerpe, kassör Ernst Söderkvist, 
samtliga Horndal. Övriga ledamöter var Karl Åkergren, Avesta, E. Olsson, Hedemora,  Holger Olsson, 
Horndal och Holger Nordström, Långshyttan.

Dessutom fanns det en avdömningskommitté bestående av en representant vardera från de fyra 
klubbarna. Året därpå ingår även Turbo i södra kretsen. På första bordet återfinns en viss M. Johansson. 
Flera av namnen dyker andra år upp i Hedemoras laguppställning.

Senare tillämpades en annan indelning, så att lag som förut tillhört Södra kretsen nu kom att ingå i Östra 
distriktet. Benämningen ”Schackkrets” har upphört.

Södra distriktet
Klubbar som ingick i södra distriktet 1947-48: Avesta, Långshyttan, Vikmanshyttan, Hedemora, Säter. 
Följande säsong saknas Vikmanshyttan, men Horndal har tillkommit.

Samtliga klubbar spelade en A-lagsserie och en B-lagsserie. B-lagsserien 1948-49 bestod av
Krylbo, Avesta, Horndal, By, Långshyttan, Fors.

Matchen måste spelas i Krylbo!
Matchen Avesta-Vikmanshyttan måste på grund av lokalsvårigheter spelas på hotell Svea i Krylbo 10.30. 
Ingen lokal har stått att uppbringa i Avesta – ett fattigdomsbevis”
(Tidningsnotis 1948)

Östra distriktet
Borlänge, Kvarnsveden, Sågmyra, Falu Schacksällskap, Svärdsjö, Dalregementet, Grycksbo.
Säsongen 1963-64 bestod Division II östra av Avesta A, Älvdalen, Vikmanshyttan, Krylbo B, 
Horndal B, Hedemora B.

Norra distriktet
Insjön, Mora, Rättvik, Orsa

Tunaserien
År 1935 startades Tunaserien, som bestod av Ornäs, Stora Tuna, Islingby, Torsång och Gustafs. 
I denna serie fick inga spelare tillhörande klass M eller klass I delta. Syftet med denna begränsning 
var att främja nyrekryteringen. Det saknas uppgift om hur försöket utföll, men av en notis i 
"Bergslagsschack 1937" framgår att Tunabygden vann en vänskapsmatch mot en kombination 
från Bergslagens SF med 17½-7½. Matchen gick således över 25 bord.

Ekonomi

Guld och silver
Trettiotalet kännetecknades av ekonomiska bekymmer och obetalda avgifter mm är en stående 
punkt på dagordningen. Som priser förekom guld- och silvernålar, som torde ha varit rätt gedigna. 
En guldnål kostade 1938 Kr. 17:77, vilket var mycket pengar på den tiden. Styrelsen föreslog 
1946 att guldnålen skulle ersättas av en nål i förgyllt silver, men efter vältalig argumentation från 
Sven Backlund, Borlänge, beslöt årsmötet behålla nålen i äkta guld. 

Lotterier
Försök med lotterier gjordes med växlande framgång redan på 30-talet. I början av 50-talet startade 
SSF ett rikslotteri som var ganska lyckosamt under flera år, även för distrikt och klubbar. 
Stjärnförsäljarna hette Börje Skogsberg, Falun, och Rune Hedlund, Avesta. 

En speciell mecenat hade Dalarnas SF i Krylbos ordförande Ragnar Olsson, som brukade ordna 
kaffelotterier som han personligen sålde. Det som inte behövdes för den egna klubben skänkte han 
till förbundet. Det finns flera exempel i distriktets kassabok för 60-talet att han betalade in minst 
1000 kr. årligen.

Proffs?
Trots de finansiella problemen bestämdes det vid en landskapsmatch mot Gästrikland 1938 att alla 
dalaspelare som vann sitt parti skulle få ett matcharvode om 3 kr. Vid DM 1938 hade Kroon, Falun, 
och Engvall, Forssa, brutit utan giltig orsak. Spelarna varnades, och man beslöt införa en startavgift 
som skulle återbetalas efter fullföljd tävling.

Bingo
Ordet "Bingo" dyker upp för första gången i januari 1968 i form av en post "Överskott på Bingoarrangemang 
i Falun", kr. 3.500:-. Det var Falu Hockey-Allians som var arrangör, och tydligen hade förbundskassören 
Börje Skogsberg, Falun, lyckats bli medlem av denna allians.

Landstingsbidrag
En annan nyhet i december 1968 är ett bidrag för ungdomsverksamheten från Kopparbergs läns landsting, 
kr. 2.000:-. Ungdomsledaren då hette Per-Erik Larsson. Från Sveriges SF:s ungdomskommitté fick man 
fr.o.m. 1977 ett s.k. stimulansbidrag för "öppen verksamhet" i skolor etc. Landstingsbidraget utvecklade 
sig efter hand till den klart viktigaste finansieringskällan, och den möjliggjorde 1987 inrättandet av en 
avlönad post som distriktsinstruktör. I takt med den stora finanskrisens utveckling mot slutet av 80-talet 
och framöver kom emellertid bidraget att utsättas för krav på höjda motprestationer. 

Siewert Relefors
Under 80-talet var Siewert Relefors distriktsinstruktör. Han var en dynamisk person och hade bl.a. en 
ovanlig förmåga att skaffa sponsorer och bidrag. Under denna tid inrättades nya tävlingsformer, bl.a 
snabb-DM och lag-DM för juniorer och kadetter. Han inledde även ett samarbete med Gästrikland i 
form av s.k. Grand Prix-tävlingar för lag. Dessa omvandlades så småningom till individuella GP-tävlingar. 

Vidare startades en Gästrike/Dala-serie för seniorlag, vilket var en ersättning för spel i division IV, som 
av många ansågs för dyrt i relation till vad det gav. En period spelades den s.k. Hudik Cup i Hudiksvall, 
en juniortävling för lag mellan Medelpad, Hälsingland, Gästrikland  och Dalarna.

Siewert var synnerligen initiativrik när det gällde innovationer av olika slag. Ett av hans mera bisarra projekt 
bestod i att utnyttja ett tillfälligt likviditetsöverskott i distriktsförbundet till inköp av en travhäst. Den tycks 
inte ha travat in några pengar, eftersom den såldes efter ett halvår med en kännbar förlust. 

Junioravgifterna
Siewert Relefors var även aktiv i Sveriges Schackförbunds styrelse, där han bl.a. blev indragen i en debatt 
om medlemsavgifterna. Dessa  hade för klubbarna oftast legat på samma nivå som vad Sveriges SF tog ut, 
eller något högre. Avgiftsfrågan var alltid känslig; vid kongressen 1981 bestämdes att medlemsavgiften 
till SSF för juniorer skulle slopas, något som återtogs
vid 1986 års SM-kongress, då det bestämdes att en avgift om 
10 kr. skulle betalas, vilket motiverades med att den anslagsbeviljande myndigheten, "Statens Ungdomsråd", 
hade gjort detta till ett villkor för att bidrag skulle beviljas. Siewert Relefors ansåg emellertid att detta var en 
felaktig tolkning av villkoren, och distriktets årsmöte 1986-11-08 beslöt att "ingen junioravgift skulle uttagas". Dock 
hade Landstinget ställt motsvarande krav redan 1984. Distriktsförbundet framhärdade, och vid årsmötet 1988 
fastställdes årsavgiften "oförändrad till 45:- för seniorer och ingen avgift för juniorer".

Landskapsmatcher
Redan kring 1930 började Dalarna och Gästrikland spela årliga lagmatcher, omväxlande i Falun och Gävle. 
Oftast gick matchen över 20 bord, och i början vann Dalarna för det mesta. Detta utbyte pågick ända in på 60-talet 
men upphörde efter hand. I en intervju 1970 säger Uno Samuelsson, Hedemora, som var lagledare, att man tidigare 
kunde ha 30-40 åskådare som betalade en krona i inträde.

På 50-talet förekom även årliga landskapsmatcher mot Hälsingland och Uppland. 
En notis från en landskapsmatch 1970: Dalarna-Uppland i Borlänge över 25 bord; resultat 14-11. 
Dalarnas lag vid bord 1-6: Martin Johansson, Jörgen Olsson, Åke Edbäck, Rune Jansson, Folke Söderström, Yngve Seger.

I början av 90-talet återupplivades traditionen i form av juniormatcher. 1991 spelades en match med 35-mannalag i Hedemora. 
Det var en Bergerturnering med 9 ronder över två dagar. Hemmalaget vann med 164-132. Bästa poängplockare: Lars Karlsson, Avesta, 
Tony Hysing, Borlänge, Katarina Andersson, Horndal.

Allsvenskan  
Under femtio- och sextiotalet spelades en allsvensk serie mellan landskapslag och vissa större klubblag, se artikeln om 
Sven Buskenström. Av en notis i TfS 1961:298 framgår att Stockholm vann division I, före Dalarna, Manhem Göteborg 
och Malmö. Buskenström tog full pott mot de kända spelarna Henry "Järpås" Carlsson, Inge Johansson och Eric Arnlind.

År 1967 fanns följande lag i Allsvenskan div. II Norra: Wasa, Dalarna, Gästrikland och Schack 08.

Det allsvenska seriesystemet omfattade flera divisioner, men eftersom det rörde sig om cupspel blev omfattningen i form 
av matchtillfällen rätt begränsad. För distrikten var det fortfarande lag-DM som var den viktigaste tävlingen. 

Nytt seriesystem - Nya allsvenskan
Efter viss försöksverksamhet 1968-69 lanserades i början av 70-talet ett nytt seriesystem på riksnivå, varigenom 
den rådande geografiska indelningen delvis bröts upp. Ändringen gav en nyttig stimulans, men genom att tävlings-
programmet blev intensivare visade det sig att klubbarna inte orkade med att spela både Allsvenskan och 
lag-DM, vilket fick till följd att DM-tävlingarna kom att förlora i status och att tidvis inte spelas alls. 

Det nya seriesystemet medförde (åtminstone på landsbygden) att resorna blev längre, i både högre och lägre divisioner,
vilket gjorde att vissa klubbar inte hade råd att anmäla sig till Allsvenskan. I några fall inrättades distriktsserier 
(ibland "gränsöverskridande") för "överblivna" klubbar. I andra fall fanns det inte underlag för en distriktsserie vid 
sidan av Allsvenskan, varför en del klubbar så småningom lade ner verksamheten.

Att detta var ett problem inte bara norr om Dalälven framgår av  en debattinlägg i TfS 1990:5 av den kompetente 
Arne Berggren, Göteborg
, som under flera år var ekonomichef för Tidskrift för Schack, och en av arrangörerna 
av världsschackturneringen Göteborg 1955. Berggren säger att seriespelet är för dyrt, men även att det har lett till 
att elitspelarna har tappat intresset för KM och Göteborgsmästerskapet. Förbundets svar gick dock ut på att allt 
var bra som det var. 

Men att problemet var verkligt framgår närmast av att det blev allt färre lag som anmälde sig till seriespelet, både 
i riket och i Dalarna. Denna beklagliga utveckling sammanhängde dels med att ett antal klubbar helt enkelt upphörde 
med verksamheten, dels att mer än hälften av klubbarna deltog  i distriktsserier, som efter hand organiserades i regioner 
där man å ena sidan ville delta i seriespel, men å andra sidan inte hade resurser att spela i det allsvenska seriesystemet.

Av en artikel i TfS 1995:3 framgår att det fanns 303 orter med schackklubb, men av dessa var det 125 som 
inte deltog i allsvenskan, medan det fanns 212 lag i distriktsserierna.
I Dalarna fanns det 15 klubbar, varav 7 spelade
i Allsvenskan och 8 hade ett eller flera lag i distriktsserier.

Distriktsmästerskapen
En nedåtgående tendens kunde även iakttas för individuella DM, som ofta fick avgöras utan deltagande av de 
starkaste spelarna. Däremot introducerades en annan tävlingsform, s.k. öppna tävlingar, med rätt höga startavgifter 
och dito prispengar, gärna med inbjudna elitspelare. Avesta började 1984 hålla en årlig sådan tävling, Avesta Open, 
vilket pågick fram till och med 1996.           

Under 90-talet började flera distrikt, däribland Dalarna, att spela DM i form av en öppen tävling, där alltså 
hemmaspelarna spelar om DM-titeln inom ramen för den öppna tävlingen.

Horndal har varit starkaste Dalaklubben i Allsvenskan, och från seriesystemets start arbetade sig klubben 
upp från division III till för att under 90-talet och efteråt försvara en plats i division I. Avesta gjorde i mitten 
av 90-talet ett försök till elitsatsning, som dock inte ledde till målet att komma upp i högsta divisionen och 
som fick avbrytas efter ett par år när ekonomin satte stopp.

Svenska Cupen
En annan tävlingsform som startades under 80-talet var "Svenska Cupen", även med inslag av spel på travet. 
Borlänge var värd för en regionfinal 1988, där även Horndal var med i sällskap med ett antal elitlag från Stockholm. 
I tävlingen 1995 som hölls i Östersund, gick Horndal till final men förlorade mot Luleå. 

Rankingsystem
I slutet av 70-talet introducerade SSF det s.k. LASK-systemet (Lunds Akademiska SK), ett system för poängsättning 
av spelarnas spelstyrka, grundat på tidigare och aktuella resultat. Systemet gjordes obligatoriskt och lades till grund 
för laguppställningar i Allsvenskan och därmed slopades den tidigare bestämmelsen om placering "efter känd eller 
förmodad spelstyrka". Vissa lagledare ansåg den nya bestämmelsen orimlig och krävde att få göra avsteg inom vissa gränser.
En av kritikerna var landslagskaptenen Alexander Hildebrand, som hävdade att LASK-systemet inte gick att tillämpa på 
uttagningen av landslaget. 

VM-utmanaren Bent Larsen ansåg att den teoretiska grunden var felaktig, och att mätresultatet blev missvisande. 
Svend Hamann, stark spelare och medlem av "Dansk Skak Unions spilleudvalg", ansåg det vara fel att Sverige som 
enda land skulle skaffa ett eget nationellt system i stället för det redan befintliga Elo-systemet. 

Andra debattörer föreslog att systemet endast skulle tillämpas på elitspelare. Sven-Gunnar Samuelsson, ordförande i 
Stockholms SF, ansåg att systemet inte skulle tillämpas på klubbnivå, och att man i stället skulle införa ett system för 
upp- och nedflyttning i SM-klasserna. (TfS 1981:7)

I TfS 1993:7 skriver Mats Hylén, Helsingborg, under den vitsiga rubriken "Dags att rata rankingtalen!", att "en återgång 
till gamla tider kommer att bli en injektion för breddschacket. Utan rankingtal blir det intressantare för spelarna att ställa  upp 
i KM, DM, SM och sanktionerade turneringar".

Mats Hylén, som f.ö. var styrelseledamot i ett distrikt i det folktäta Skåne och själv en stark spelare, föreslog dessutom 
att förbundet skulle slopa det svenska LASK-talet och enbart använda det internationella Elo-systemet, något som 
dessutom skulle förenkla administrationen.
Systemet borde enligt Mats Hylén begränsas till att gälla mästarklassen, 
som vid tillfället bestod av ca 500 spelare. "Att avancera i klasserna bör vara intressantare än att stärka sitt rankingtal."

Inget av dessa förslag föranledde någon åtgärd. Det enda SSF gjorde var att sänka alla LASK-tal med 50-100 poäng 
då man ville korrigera talen för en inflation som hade börjat uppträda. Så småningom gjorde dock SSF den förändringen 
av bestämmelserna att det i laguppställningen i lagmatcher kunde tillåtas att spelare med högre ratingtal kunde placeras 
efter en med lägre tal, inom en differens av upp till 100 poäng.

Bortsett från eventuella mätfel och administrativa bekymmer fick systemet en tråkig sportslig konsekvens. I stället för att 
stimulera tävlandet verkade systemet i vissa fall dämpande på tävlingslusten hos spelare som av både sportsliga och 
ekonomiska skäl inte ville riskera sitt ratingtal. Sådana tendenser märktes på på klubbnivå och elitnivå. Gamle elitspelaren 
Kristian Sköld anklagade i TfS 1979:6 dåvarande Sverigeettan Ulf Andersson för osportsligt uppträdande och brist 
på lojalitet
genom sin vägran att ställa upp i svenska turneringar. "Uffe tycks vara dödligt rädd för att äventyra sitt ratingtal." 

Argumentet skulle vara att Ulf Andersson var rädd för att tappa poäng mot lågt rankade spelare, vilket skulle leda till sämre 
seedning i internationella turneringar. Onekligen en realitet, men samtidigt en oönskad konsekvens som borde ha varit lätt 
att åtgärda med tekniska förändringar i systemet, t.ex. genom att följa Bent Larsens idé att det ska vara omöjligt att vinna 
en turnering och samtidigt tappa ratingpoäng.

Tilläggas bör att Ulf Andersson mot slutet av karriren gärna ställde upp i svenska tävlingar, bl.a. deltog han i Avesta Open 1994.

Klubbdöden
Det vore givetvis helt fel att påstå att trenden med nedlagda klubbar och minskat intresse för seriespel skulle bero på 
rankingsystemet, men icke desto mindre sammanfaller den strukturellt betingade klubbdöden tidsmässigt med 
dels övergången till det nya allsvenska systemet (långa resor och höga kostnader), dels introduktionen av rankingsystemet, 
som alltså enligt vissa bedömare tvärt emot vad som var meningen ledde till minskat intresse för tävlingsspel.

Från mitten av 90-talet förstärktes dessutom den negativa trenden för klubblivet av den nya företeelsen Internet och datorschack, 
något som fick den konsekvensen att många ungdomar som i och för sig tyckte om att spela schack föredrog att bli sittande 
framför datorn i stället för att besöka den lokala schackklubben.

För Dalarnas del kan klubbarnas uppgång och fall studeras i bilagan Klubbar i distriktet. År 1950 fanns det 21 klubbar, 
men 50 år senare endast 8, nämligen Horndal, Avesta, Hedemora, Borlänge, Bjursås, Smedjebacken, Malung, samt
Fagersta, 
som dock hade bytt distrikt och övergått till Mälardalen. Totalt har det funnits 61klubbar, dock inte samtidigt. 
Toppåret var
1939 med 27 klubbar.

****************************************************
TÄVLINGSRESULTAT
Individuella DM och lag-DM 1945-1991

DM 1945
DM spelades i Avesta under påsken med 43 deltagare. Sven Buskenström vann efter särspel mot Martin Johansson.
Grupp 1. M. Johansson, Hedemora,  G. Granlund och L. Eriksson, Långshyttan. Å. Edbäck, Borlänge, H. Norgren, Grängesberg, G. Lång, Borlänge.
Grupp 2. S. Buskenström, Borlänge, E. Eriksson, Borlänge, A. Åkerblom, Avesta, B. Willborg och G. Persson, Långshyttan, R. Byström, Ludvika.

Kl. I grp 1 1.K.E. Hedlund, Borlänge, K. Johansson, Ludvika, G. Forsberg, Långshyttan, T. Östman, Avesta, 
Grp. 2 L. Svedin, Falun, H. Nordström, Långshyttan, L. Olsson, Avesta
Klass II grp. 1 E. Persson, Insjön, O. Nääs, Mora, G. Norskvist, Fagersta
Grp 2 M. Persson, Mora, J. Johansson, Malung, T. Engman, Avesta.
Grp 3. F. Andersson Borlänge, E. Larsson, Mora, O. Eriksson, Avesta.

Segraren i grupp 2, Manne Persson var en känd problemist, något som på den tiden var en omtyckt hobby. 
Den mest kände kompositören var Axel Åkerblom, Avesta, som gjorde flera tusen studier och problem. 

Av referatet i TfS 1945:119 framgår att publiken uppgick till 200-300 personer, så att det ibland var trängsel i spellokalerna. 
Förmodligen var det inte gratis tillträde till tävlingarna.

DM för åttamannalag 1955
Denna säsong fanns det tre divisioner, av vilka tvåan och trean var regionalt uppdelade i grupper. 
Slutplaceringarna efter säsongen 1954-55:
Division I:
Långshyttan, Hedemora, Borlänge, Ludvika, Horndal, Rättvik,  Krylbo,  Avesta.
Division II Södra:
Fagersta, Säter, Avesta B,  Smedjebacken, Horndal B, Norberg.
Division III Södra:
Hedemora B, Garpenberg, Vikmanshyttan, Hedemora C, Säter B, Fors, Långshyttan B.
Division III Västra:
Fagersta B, Ludvika B, Vad, Nyhammar, Krylbo B.
Uppgift om övriga grupper i division II och III saknas.

DM 1956
DM spelades i Fagersta. Sven Buskenström vann klass M för femte gången. Det var final även på så sätt att Buskenström skulle flytta till Gävle.

DM 1957 spelades i  Älvdalen och gick till historien som det dittills första kända exemplet på en rökfri schacktävling!
Segrare Berndt Willborg, Långshyttan.

DM 1959 vanns av Lennart Eriksson, Horndal.

DM 1960
Horndal arrangerade Individuella DM under påsken 1960. Buskenström, nu spelande för Avesta, hade återvänt från Gävle och vann sitt 
sjätte DM före B. Willborg, Långshyttan, E. Wilhelmsson, Horndal, L. Eriksson, Horndal, K. Johansson, Ludvika, 
G. Granlund, Långshyttan, H. Nordström, Långshyttan, R. Jansson, Smedjebacken, S. Olsson, Hedemora, G. Forsberg, Långshyttan.
Klass I Grupp 1 N. Grankvist, Säter, grp 2 T. Liljegren Fagersta.
Klass II 1. A Nordlund, Hedemora
Juniorklass: 1. K. Andersson, Borlänge, 2. K. Litzell, Horndal. Det var inte mindre än 22 deltagare i juniorklassen.

Lag-DM: Hedemora vann efter matchseger i alla sju ronderna, före Borlänge, Långshyttan, Horndal, Avesta, Ludvika, Rättvik, Smedjebacken.
Div. II södra 1. Fagersta, norra 1.Mora
Div. III 1. Lundvika
Juniorserien 1. Vikmanshyttan.

DM 1961
Individuella DM hölls i Rättvik.
1. S. Buskenström, Avesta  2. B. Willborg 3.Y. Seger 4. G. Granlund, alla Långshyttan.
Gruppsegrare i klass I, och uppflyttade till kl. M E. Holm, Falun och O. Nordemar, Rättvik.

Lag-DM
Div. I: 1.Långshyttan, 2-3 Borlänge och Hedemora, vidare Fagersta, Avesta, Horndal, Ludvika, Mora.
Div. II södra : 1. Krylbo, före Smedjebacken;
Norra gruppen 1.Falun 2. Rättvik
Div III södra 1. Kvarnsveden
Juniorserien 1. Krylbo 2. Borlänge 3. Horndal.

DM 1962
Rune Jansson vann individuella DM, enligt en notis i TfS 1963:137. Eventuellt avses säsongen 1962-63, för på nästa 
sida finns en utförligare rapport från DM för 1963:
Kl. M. 1. Martin Johansson, efter särspel mot Martin Englund. Vidare G. Granlund, Långshyttan, K.E.Hedlund, Borlänge, E.Holm, Falun.
Kl. I: Grupp 1. A. Granlund, Långshyttan, N. Sundström, Fagersta;
Grupp 2. Åke Anderson, Fagersta, Jörgen Olsson, Krylbo.
Klass II: gruppsegrare R. Danielsson, Säter och Harry Andersson, Avesta.

Lag-DM 1962 vanns av Borlänge före Långshyttan, Fagersta, Hedemora, Horndal, Falun, Krylbo och Säter.
Div. II södra vanns av Fagersta B och norra av Rättvik.
I div. III fanns endast en grupp (!) och där vann Hedemora B.

Martin Johansson vann DM 1963 och 1964. Han vann även korrespondens-SM 1962, som avslutades 1963.

Lag-DM 1969: 1. Borlänge före Fagersta, Långshyttan, Säter, Hedemora, Avesta
Div. II 1.- Ludvika

Lag-DM 1970: Sammanlagt 16 åttamannalag i div. I och II.
1.Långshyttan före Borlänge, Fagersta, Hedemora, Avesta
Juniorserien 1.Ludvika

Individuella DM: 1. Ragnar Byström, Ludvika, före Bo Eriksson, Ovansiljan, och Rune  Jansson Fagersta.
Kl. I 1. Göran Seger Långshyttan
Juniorer 1. Hans Dege, Fagersta.

DM 1972
Lag-DM 1972 1.Fagersta; Långshyttan, Avesta, Ovansiljan, Horndal, Hedemora Ludvika Säter
Div. II 1. Falun
Individuella DM 1. Martin Johansson
Klass I 1. Rolf Nilsson Malung 
Klass II grupp 1) Sören Gutén Borlänge;  grupp 2 1) Kjell Persson Falun.

DM-tävlingar 1985
Vid årsmötet 12.19.1985 belönades följande lag och spelare med diplom:
Lag-DM: Borlänge
Fyrmannaserien: Säter
Juniorlag-DM: Avesta
Kadettlag-DM: Avesta
Individuella DM för seniorer: Göran Seger, Hedemora
Individuella DM för juniorer: Kenth Ericsson, Avesta DM 

1986-87 
Borlänge vann lag-DM för åttamannalag, och Kent Ängskog, Horndal blev individuell distriktsmästare.

DM 1988
Även 1988 vann Borlänge lag-DM. 
Individuella DM vanns av Kent Ängskog Horndal, med Tony Engström, Avesta som segrare i klass I. 
Erik Söderqvist och Lars Ahlström, Borlänge, samt Nils Uhlén, Mora, vann var sin grupp i klass II.

DM 1990-91
Junior-DM: 1) Henrik Lindberg, Horndal, 2)Torleif Bengts, Horndal, 3) Carl-Johan Flachmeyer, Avesta (12 deltagare)
Kadett-DM: 1) Carl-Johan Flachmeyer, Avesta, 2) Andreas Cromnow. Borlänge 3)Joel Hellstrand, Karbenning. (20 deltagare)
Minior-DM: 1)Ulf Hammarström, Borlänge, 2)Johan Borg, Karbenning, 3) Joel Hellstrand, Karbenning. (40 deltagare) 
Lag-DM: 1) Avesta, 2) Mora, 3) Orsa.

Allsvenska serien 1973 - 1996

Allsvenskan 1973-74
Div. III, grupp 1
Sk 72 Sundsvall, Borlänge, Örnsköldsvik, Avesta, Fagervik, Sandviken, Clemensnäs, Kramfors.

Div. IV grupp 1
Gävle 
Ovansiljan II
Bollnäs
Falun
Malung
Kvarnsveden
Ovansiljan II

Div. IV grupp 2
Långshyttan
Hedemora
Borlänge II
Säter
Fagersta II
Ludvika
Horndal
Avesta II

Allsvenskan 1974-75
Div. III grupp 1: L/H-Alliansen Luleå Avesta Borlänge Fagervik Örnsköldsvik Skellefteå Clemensnäs
Div. IV grupp 2: Ovansiljan Falun Säter Borlänge Kvarnsveden Malung l/H-Alliansen II

Allsvenskan 1975-76
Div. III, grupp 1B
Sandviken, Borlänge, Ovansiljan, Avesta, Falun, Fagervik, Gnarp, Horndal.
Div IV grupp 1
: Gävle,  Bollnäs, Hofors, Säter, Avesta II,  Ludvika, Fagersta II, Kvarnsveden.

Allsvenskan 1976-77
Div. III grupp 1B: Fagersta, L/H-Alliansen; Falun, Gävle, Borlänge, Avesta, Ovansiljan
Div. IV grupp 1
: Gnarp, Hofors, Bollnäs, Borlänge II, Falun II.
Div IV grupp 2
: Horndal, Ludvika, Kvarnsveden, Säter, Avesta II, Horndal II, Malung.

Allsvenskan 1977-78
Div III grupp 1B: Avesta, Gnarp,  L/H-Alliansen, Sundsvall, Falun, Borlänge, Ovansiljan, Horndal.
Div IV grupp 1: Säter Fagervik Malung Alfta Bollnäs Hofors Borlänge II Kvarnsveden
Grupp 2
: Sala, Avesta II, Kolbäck, Västerås Östra, Västerås ASK, Hallstahammar, Horndal II.

Allsvenskan 1978-79 
Div. III grupp 2: SASS II Bollmora Avesta Vällingby Uppsala ASS Täby l/H-Alliansen Solna II
Div. IV grupp 1
: Borlänge, Bollnäs, Hofors, Fagervik, Alfta, Umeå, Falun, Umeå II.
Grupp 2: Enköping Horndal Avesta II Malung Hallstahammar i Hallstahammar II Krylbo.

Allsvenskan 1980-81
Div. III grupp 1 B: L/H-Alliansen Borlänge Avesta Hofors
Grupp 1A bestod av Norrlandslag. Fagersta spelade i grupp 2 med lag från Stockholm och Uppland.
Div. IV grupp 2: Västerås ASK II, Falun, Hallstahammar, Malung, Horndal, Säter, Sala, Avesta II.

Allsvenskan 1984-85
Div.III:1B: Sandviken, Gävle I, Horndal, Falun
Div. IV grp 2: Fagersta L/H-Alliansen Avesta Malung Västerås Östra  2 Sala Västerås ASK 3Horndal II

Allsvenskan 1988-89
Div. IV:1B: Michael Johansson och Tor-Leif Bengts tog 10 poäng av 10 möjliga. 

Allsvenskan 1995-96
Horndal och Borlänge spelade i div. II:1, övriga lag var Sandviken, Skellefteå, Täby, Fagervik, Uppsala ASS II, Schack -78 Uppsala.
Div. III:2: Avesta, Hedemora, Malung, Söderhamn, Sundsvall, Hernösand, Ockelbo, Sala.
Div. IV:3 Borlänge II, Gävle I och II, Sandviken II, Bollnäs, Söderhamn, Iggesund, Rockaden Sundsvall.
Div. IV:4 Avesta II, Fagersta I och II, Horndal II, Faringe, Väsby, Delectus, Smedjebacken.

Allsvenskan 1996-97
Div. II:1: Schack 78, Sandviken, Avesta, Fagervik, Luleå II, Uppsala II, Borlänge, Piteå.
Div. III:2: Uppsala ASS III, Söderhamn, Hedemora, Malung, Gävle, Ockelbo, Gnarp.
Div. IV:3: Bollnäs, Iggesund, Borlänge II, Söderhamn II, Avesta II, Bjursås, Sandviken II.
Div. IV:4 Horndal II, kristallen IV, täby II, Delectus II, Schack 78 II, Smedjebacken, Faringe, Täby III.

Krylboturneringarna
Dessa juniorturneringar startade 1976 för att fira 60-års jubileet sedan Krylbo SK bildades. Tävlingen höll i sig 
närmare tjugotalet år (tom. 1993?) trots att Krylbo SK hade upphört. Den brukade samla cirka hundra deltagare från 
Mellansverige. Deltagarrekordet var 174, vilket tillsammans med ledare och föräldrar var vad som maximalt 
gick att pressa in i lokalerna (Åvestadalskolan). Många blivande storspelare har deltagit i Krylboturneringen, 
t.ex. Jan Johansson, Emanuel Berg och Hans Tikkanen.


Krylbo 1979
Klass A. 4-5) Mikael Apel, Horndal, Bosse Andersson, Avesta, 7) Peter Olsson, Avesta (23 startande)
Klass B. 5) Magnus By, Fagersta 9) Kent Ängskog Horndal  (46 startande)
Klass C. 2) Lars-Ola Hallin Borlänge (13 startande)

Krylbo 1985
"151 deltagare i Krylbo"  (TfS 1985:29
Klass A: 1. L-G Eriksson, Malung  2.Kenth Ericsson, Avesta  5.Björn Backlund, Avesta
Klass B: 2.Staffan Zetterberg, Avesta  6.Johan Berglund Avesta 11.Stefan Holmberg Horndal
Klass C: 4. Henrik Lindberg, Horndal

Krylbo 1992
Klass A ((1976-79) 2) Per Eliasson, Horndal, 5) Ulf Hammarström, Borlänge, 8) Erik Hjort, Horndal (50 deltagare)
Klass B (1980-)
Grupp B1: 1)Jonas Morin, Borlänge, 2) Jonas Lindahl, Horndal, 
Grupp B3: 1) Lars Everbrand, Hedemora. Totalt 50 deltagare i klass B.

Skolornas Lag-SM
Någon gång på 60-talet startades ett SM för skollag med fyrmannalag i tre eller fyra åldersklasser. 
Uttagningen skedde (och sker fortfarande) distriktsvis, varefter det blev semifinaler och final på annan ort.

Skollag-SM 1981 
Semifinal Östra Sverige - Eskilstuna
Kl. A: 2) Domarhagsskolan, Avesta
Kl. B: 5) Åvestadalsskolan Krylbo
Kl. C: 5) Horndals skola

Skollag-SM 1982
I hela riket var det inte mindre än 836 fyrmannalag som ställde upp i uttagningstävlingarna. Semifinalerna 
spelades i fyra regioner från norr till söder, varav region Mellersta Sverige, klass A (gymnasiet, 1962-65) 
spelades i Avesta med Siewert Relefors som tävlingsledare. Domarhagen hamnade på sjätte plats.
Klass B (1966-68) hölls i Kallhäll. Högstadiet från Åvestadalskolan, Krylbo blev tvåa.
Även i yngsta klassen (1969 och senare) som gick i Årjäng, hade Dalarna ett lag med i form av Horndals skola som blev trea.

Skollag-SM 1987
Gymnasieklassen: 1. Domarhagen, som därmed kvalificerade sig till nordiska finalen, där man slutade fyra.

Skollag-SM 1988
Gymnasieklassen  2. Domarhagen. Staffan Zetterberg var en av lagmedlemmarna.

Skol-SM individuellt
Skara 1994

Klass C (1979) 4) Ulf Hammarström, Gylleskolan, Borlänge (69 deltagare)
Klass G (1983) 7) Tobias Wahlgren, Markusskolan Avesta (90 deltagare)
Deltagarsiffran 740 var "den lägsta på åtskilliga år".

SM
Dalaklubbar har stått som arrangör av SM vid ett antal tillfällen: 
1934 Falun (segrare Gideon Ståhlberg)
1961 Avesta-Krylbo (Segrare veteranen Erik Lundin, 57 år)
1992 Borlänge,  med distriktsinstruktören Siewert Relefors som överledare. 
1995 Återigen Borlänge, nu med Borlängemedlemmen Christer Hammarström som överledare.

Sverigemästare Borlänge 1992: Lars Karlsson, Södra Sass, 2) Michael Wiedenkeller.
Johnny Becker, Hedemora, vann en grupp i kl. M.
Siewert Relefors invaldes vid kongressen  i valberedningen för Sveriges Schackförbund.

Sverigemästare Borlänge 1995 blev Lars Degerman, Vällingby.
Dalaresultat:
Klass M, Grupp 1v2: 2) Henrik Lindberg, Horndal;  grupp 2v2: 4) Kent Ängskog, Horndal.
Klass II, grupp 2:8v1: 1)Jonas Morin, Borlänge; grupp 6:8v2 1) Tony Engström, Avesta.

Notiser från SM 1995:
708 spelare gjorde 842 starter, "skapliga men inte överväldigande siffror" enligt Bo Plato i TfS. 
"Ingen av våra sju stormästare deltog".
"Digitaluren var en nyhet vid årets SM ... 70% var för och 30 emot innovationen".

Dalaspelare har givetvis deltagit i stora SM varje år, men det finns ingen systematisk dokumentering av resultaten. 
Här dock ett exempel:
 
Borås 1979 Klass I: gruppsegrare Bo Wiker, Fagersta, och Erik Persson Fagersta.
Kl. II Gruppsegrare Stefan Varjomaa, Fagersta. 

Avesta Open
År 1984 fyllde Avesta SS 60 år, vilket bl.a. firades med en inbjudningsturnering, kallad "Axel Åkerblom Memorial"
Tävlingen spelades därefter under beteckningen Avesta Open, och de flesta av landets elitspelare har åtminstone 
vid något tillfälle deltagit här. Den brukade hållas under fyra dagar vid Himmelsfärdshelgen. En speciellt trogen gäst 
var IGM Lars Karlsson, och han gav f.ö. en simultanföreställning som ett led i jubileumsfirandet 1984. 
Turneringen 1991 markerade höjdpunkten med 104 deltagare, därav en IGM och fyra IM.      

Avesta Open 1986: Avestasonen Mats Borg, Södertälje, vann 1986 före favoriterna Göran Rörvall, Anders Eriksson och Christer Törnros.
Avesta Open 1989: 1-5) Magnus Eriksson, Limhamn, Lars Karlsson, Södra/Sass, Michael Wiedenkeller, Rockaden, Anders Larsson, Uppsala.
Noteras kan att segraren Magnus Eriksson avstod från att spela i hemmaturneringen Limhamn Open som gick samma helg.
Bäste Dalaspelare 5) Torbjörn Björklund, Malung (71 deltagare)
Avesta Open 1991: 1) Lars Karlsson, Södra/Sass, 2)Thomas Engqvist, Örebro, 3) Richard Wessman, Wasa, 
11) Göran Rörvall, Hedemora, 13) Torbjörn Björklund, Malung.  
Avesta Open 1992: 1) Lars Degerman, Vällingby, 2) Lars Karlsson, Södra/Sass, 3) Richard Wessman, Wasa.
Bäste Dalaspelare 11) Kent Ängskog, Horndal.
På 5 poäng slutade 15 spelare, däribland Göran Rörvall, Hedemora, och förre Avestabon Björn Backlund, Västerås Östra.
Avesta Open 1993: 1) Richard Wessman, Wasa, 2)Thomas Ernst, Passanten, 3) Lars Degerman, Vällingby, 
4) Thomas Engqvist, Örebro, 5) Lars Karlsson, Rockaden. Samtliga hade 6,5 poäng på 8 ronder. (89 deltagare).

Avesta Open 1994: En av deltagarna var Ulf Andersson. Resultatlistan saknas, vad som däremot är dokumenterat är 
att Avestaspelaren Staffan Zetterberg fick möta nämnde Andersson där han enligt egen utsago fick en lektion i positionsspel.

Avesta Open 1997 1) Evgenij Agrest, Sollentuna  och Richard Wessman, Avesta, 5) Sören Gutén , Borlänge, 
6) Göran Rörvall, Hedemora, 11) Kent Ängskog, Horndal, 12) Staffan Zetterberg, Avesta (73 deltagare)

Avesta Open 1998
Arrangörerna med Siewert Relefors i spetsen hade börjat tappa orken, och 1996 var det ingen tävling. Bidragande orsak 
var troligen också försämrade ekonomiska resurser.
Avesta Open spelades sista gången 1998 och efterträddes av Dala Open, som även fick överta rollen som individuellt DM. 
Fyra spelare delade förstaplatsen i sista upplagan av Avesta Open: Thomas Ernst, Farsta, Robert Åström, Luleå, 
Bengt Lindberg, Solna, Göran Rörvall, Hedemora. Därefter följde 5. Ari Ziegler, Manhem 6. Bo Wiker, Avesta - - -
9. Sören Gutén, Borlänge 10. Staffan Zetterberg, Avesta. 
Det var "endast" 48 deltagare, beroende på att inbjudan kom ut med kort varsel, vilket torde vittna om att arrangörerna var tveksamma
inför projektet. 

Öppna SM
År 1994 firade Avesta SS sjuttioårsjubileum, vilket firades genom att man arrangerade Öppna SM, något som innebar 
att ASS inom loppet av två månader arrangerade två turneringar på nationell elitnivå. 
Lars Degerman segrade i Öppna SM, Staffan Zetterberg kom på delad fjärdeplats.

GP-turneringarna
På initiativ av  Siewert Relefors startades Grand Prix-tävlingar för lag i samarbete med Gästrikland. Dessa omvandlades 
så småningom till individuella GP-tävlingar. 

GP 1990
Fyrmannalag för juniorer, tredje tävlingen, Mora april 1990, 18 lag från Fagersta i Söder till Orsa i norr.
ÄJ 1972-75 1. Mora, därefter Borlänge, Ludvika, Horndal Orsa, Avesta.*
Moras lag bestod av Jörgen Jones, Johan Erlands, Kenneth Hilmersson och Jerk Nilsson.
YJ 1976 1. Borlänge följda av Horndal, Fagersta II Borlänge II, Horndal II, Fagersta, Avesta, Orsa, Fagersta III, Karbenning. 

GP 1992-93, Smedjebacken: 
Gymnasiet: 1) Henrik Lindberg, Horndal, 2) Magnus Källström, Avesta 3) Peter Trsavec, Smedjebacken.
Högstadiet: 1) Peter Nilsson, Avesta, 2) Fredrik Nordin, Horndal.
Mellanstadiet: 1) Ulf Hammarström, Borlänge, 2) Henrik Törnkvist, Fagersta.
Lågstadiet. 1) Jonas Lindahl, Horndal, 2) Tomas Wahlgren, Avesta.
Totalt 61 deltagare

Schackfyran 
I början av 80-talet inleddes ett årligt och riksomfattande arrangemang i form av en skoltävling 
med namnet Schackfyran. Det spelades först kommunvis och därefter kval inom distriktet, följt 
av semifinaler och riksfinal.
Bjursåsskolan, "med Pekka Larsson som coach och inspiratör" var framgångsrik 1995 och kom 
på bronsplats efter Engelska skolan och Fellingsbro i riksfinalen som spelades i Västerås. 
Handikappade Christoffer Sonnentheil bidrog med hjälp av sin assistent Agnetha till lagets framgång.

År 1995 spelades tack vare den energiske distriktsinstruktören Relefors både Schackfyran, Schackfemman och Schacksexan. 

Klubbar i distriktet                        Samtliga klubbar i distriktet        

Schack i Dalarna

Index Avesta Schacksällskap

2012-03-20